ja då jag tappade farten och koncentrationen när jag författade mitt senaste inlägg kommer nu här del 2 efter lite väntan.

På Koh Tao upplevde vi mer än det jag hade ork att berätta om senast.
Vi drack vår första bucket på Koh Tao, något som liksom hör själva resandet till när man är i Thailand.
Dock måste jag erkänna att det är svårt att hitta en god bucket.
För er som inte själva rest i Thailand kan jag tala om att en bucket är som det låter;
en hink. Fylld med alkohol då vill säga.
På Koh Tao kom vi (eller snarare kanske Kajsa) till insikten om varför geckoödlor heter just geckoödlor.
Vår argentinske reskompis visade nämligen upp en ödla som utstötte ett ljud som lät precis som om han sa gecko.
En erfarenhet rikare gick jag efter en lång dag med läskig moppeåkning på massage.
Jag bad om en halvtimmes oljemassage på rygg och axlar,
men kommunikationen nådde en ny bottennivå och jag fick istället en timmes Thaimassage.
För er som aldrig testat Thaimassage vill jag bara säga: gör inte det.
'
Efter Koh Tao och Koh Phangan åkte vi via Hua Hin och Bangkok till Kambodja.
Jag gick emot allt vad min hjärna sa mig och vi bokade våra biljetter på Khao San Road i Bangkok.
Det slutade med att vi fruktansvärt ihopträngda fick åka minibuss..
För att sedan bli avkastade, vilket inte alls vart vårt fel.
Jag hade bara bestämt mig för att jag inte tänkte betala mer för visumet till Kambodja än vad det egentligen kostade. Jag visste också att jag inte behövde visum förrän jag faktiskt var ute ur Thailand.
Detta hade dock chauffören väldigt svårt att acceptera och vi blev avslängda vid gränsen till Kambodja.
Vilket också innebar att vi fick betala bussbiljett därifrån till Siem Reap igen.

I Siem Reap upptäckte vi att Kajsa är en vampyr, hon suger och spyr.
Nej inte riktigt så men efter värme och sol hade Kajsa en vampyrliknande figur på ryggen.
Formad av svett.

För att hämnas för detta, fast det var nog inte Kajsas fel egentligen, blev som sagt jag och vår uruguayanske kompis magsjuka i Phnom Phen.
Kajsa kommer in i vårt rum, vänder i dörren under förevändningen att "det luktar verkligen barnbajs här inne"
Så sant som det var sagt.

Vidare till Ho Chi Minh City i Vietnam.
Där började vi turen med att bli fullkomligt blåsta av en taxichaufför som tog 15 dollar för en resa som dagen därpå i en ärlig taxibil kostade 0,57 dollar..
Inte helt nöjda med staden begav vi oss till MuiNe för att mötas av tomma gator och regn.
I MuiNe slog det oss hur extremt dålig kondition vi har, när vi hasade oss upp för sanddynor, flåsandes som om vi hade gått flera mil i uppförsbacke.

Efter 17 timmar på en trång buss befann vi oss i Hoi An, en oerhört mysig liten stad.
Vi bodde lyxigt, åkte moppe och var tacksamma över det faktum att vi hade en kille i resesällskapet.
Det, trodde vi, skulle hindra oss från att shoppa upp hela reskassan.
Som ni redan vet, hjälpte det inte..

Vi kryssade bland vackra öar utanför Hanoi och beundrade utsikten.
Jag tog också chansen att hoppa ner i det utmärkt ljumna vattnet.
Mätta och belåtna och ganska nöjda efter flera incidenter av personalen på båten som vi ganska gott trots stenhårda sängar.
Minibuss-resan tillbaka till Hanoi har jag beskrivit tidigare, ingen höjdarhistoria!

Vi tog oss trots förmaningar och protester med tåg till Chiang Mai i norra Thailand.
Varför vi skulle åka tåg för när det tog flera timmar längre än bussen som dessutom var mycket billigare var det ingen som förstod. Dock sov vi bättre än på länge på tåget och var nöjda med vårt beslut.
Den stackare som dock rökte på det rökfria tåget låg risigt till i några timmar,
men då jag, trots att jag letat länge, aldrig hittade människan bakom brottet, fick jag se mig besegrad.

Efter linbaneäventyr och elefantridning tog vi oss till Koh Chang i förhoppning om att kunna leva ö-liv dom sista dagarna.
Vi fick dock nöja oss med massage, den fulaste manikyren och ögonbrynsfärgningen i våra liv, en toa som inte gick att spola i, en gigantisk groda i badrummet och en förträffligt bra dansk restaurang där vi käkade köttbullar och kokt potatis.
Grodan i vårt badrum föranledde en liten rolig händelse.
Vi hade konstaterat att den var död och gett oss ut för att äta, men när vi i godan ro kom hem igen upptäckte vi att grodan hade bytt hörn i badrummet.
Lite rädd för den enorma varelsen försökte jag be personalen om hjälp.
Med obefintliga engelskakunskaper visade det sig lite svårt att förklara vad en groda var för något,
trots fina försök till charader från min sida.
Tjejen följde efter mig, himlandes med ögonen, med en flaska insektspray i handen.
När hon förstod vad hon hade att göra med, gick hon ut och hämtade sin mamma som fick lyfta ut den stackars krabaten.

Efter Koh Chang var det dags för shopping i Bangkok och shoppade gjorde vi till begäret inte sög i magen eller brände i fingrarna längre.
Vi kom hem, nästan mer packade än dom vietnamesiska mopederna och insåg till vår stora förfäran att det inte alls var varmt hemma i Sverige.
Men nu har ju det gått över i alla fall.

Detta har varit våran resa i stora drag, hoppas ni haft nöje av att följa oss.
Vi har åtminstone haft stor glädje av att vara ute på den här resan.

Så tills nästa gång, ha det så bra kära läsare!

Kramar från Linette (och Kajsa)

varning otåliga läsare - långt inlägg

vi möttes upp alla tre på Arlanda en söndag för ungefär tre månader sedan
nervösa och uppspelta sa vi hejdå till några nära & kära
och hoppade på planet som tog oss första etappen till London Heathrow.
i London hade vi en ganska lång väntan och vi försökte fördriva tiden med att spela frågespel.
till slut släppte flygvärdinnorna på horden av människor som skulle till eller genom Bangkok.
efter blott någon timme hade Kajsa drabbats av lite lätt panik.
det där att sitta 25 timmar på flygplan var inget som föll henne i smaken
så hon valde att (helt frivilligt, typ..) spy upp all tidigare samlad upphetsning.
bokstavligt talat.

hursomhelst, vi kom i alla fall fram till Sydney efter någon dag.
tiden i Sydney tillbringade vi med att strosa runt Operahuset och Sydney Harbour Bridge.
vi tog oss ut till Manly Beach och framför oss i kön för att köpa biljett till färjan stod ett upprört äldre engelskt par.
efter lite tjuvlyssning förstod vi att de ville åka färja på sin bussbiljett för:
"så kan vi ju göra hemma i London!"
himlandes med ögonen tog vi våra biljetter och tyckte att om man nu vill att allt ska vara precis som hemma, varför stannar man då inte hemma?

På vandrarhemmet i Sydney mötte vi stereotypen av svenska unga resenärer i Australien:                               två smala blonda bitchiga tjejer utan självförtroende. Den ena lilla tjejen, som säkert var lika gammal som oss själva men vi tyckte dom var riktigt små, talade om för sin kompis att ”sådär kan man ju faktiskt inte klä sig och den där tröjan syns det för tydligt att du haft sen du va typ tolv. Du måste kasta den”

Stolta över att vi kommit längre än så i utvecklingen tog vi några glas vin och gick ut i natten. Jag tog en liten omväg via en skyskrapa och beundrade utsikten från en lokalbos kontor.

Sedan var det dags för Blue Mountains som imponerat så på mig under mitt förra Sydney-besök. Med samma tokiga guide som sist kände jag mig nästan som hemma och jag är övertygad om att mina reskompisar kände samma fascination som jag själv.

Efter Sydney styrde vi kosan mot jordbävningsdrabbade Christchurch. Vi hämtade våran bil, hoppade in och satt som frågetecken ett bra tag. För det första gick inte nyckeln att vrida runt och vi letade efter nåt reglage som skulle göra detta möjligt innan vi insåg att vi nog fått fel nyckel. När det rättats till stötte vi på nästa problem: varför rör sig inte bilen när jag trycker på gasen? Någon vänlig själ informerade mig om att jag hade handbromsen i, och det tog oss ytterligare 10 minuter och hjälp från personalen innan vi hade lyckats få ur handbromsen..

Glatt testkörde vi runt i området, handlade och tankade innan vi begav oss ut på vägen. Vi hann inte köra långt innan körningen utvecklades till den värsta i mitt liv. Det blåste så dant att vägpinnarna på sidan av vägen vobblade horisontellt och vår 3,5 meter höga bil var svår att hålla på rätt sida av vägen av oss oerfarna förare. Efter att jag fått ett nervöst sammanbrott och stannat på sidan av vägen när jag legat i 30 km/h en stund och irriterat bakomliggande bilar, bytte vi förare och kom till slut fysiskt helskinnade fram till vår första campingplats.

Äventyret på Nya Zeeland hade börjat. Vi körde längs slingriga vägar, upp & ner för berg, på sidan av vackra berg, vi stannade vi otroligt vackra sjöar och vi såg natur mer fantastisk än vi nånsin kunnat föreställa oss. Vi tittade på rullande isberg, glaciärer, extrema mängder får och pungråttor, inbillade pingviner, gamla och oanvändbara kartor, på regnskogar och vackra klippformationer. På Kajsas födelsedag insåg vi vidden av vår fruktansvärt dåliga kondition och också att vi alla tre är väldigt rädda för att kasta oss utför bergskanter.

Två dagar senare, fortfarande vid liv, tog vi pensionärsbussen ut till Milford Sounds vackra omgivningar. Bussen stannade ungefär var femte minut för fotografering eller kissmöjligheter. Oerhört frustrerade insåg vi att en körning som skulle tagit 2,5 – 3 timmar istället tog oss 7,5 timme. På båten i Milford Sound förstummades vi av höga raka bergskanter, vattenfall och öppet hav. När mörkret lagt sig spanade vi efter delfiner och lät oss skrämmas av jagande fiskmåsar.

 

Alla våra nervkittlande äventyr har vi redan berättat om. Dock kanske vi har missat att nämna att vi alla, någon gång under dessa äventyr, såg vårt liv passera revy efter att ha utmanat våra största rädslor. Emellan alla äventyr ville vi ta en paus och slappna av och tog oss därför varsin massage. Med ömmande axlar och skuldror ville vi ha djup muskelmassage. Det fick vi bittert ångra.

I Auckland uppsökte vi vulkanen Mt Eden. Trots vetskapen om att denna vulkan ligger mitt i en storstad vandrade Kajsa besviket ner kort efter vi kommit upp, muttrande att det ju inte är en riktig vulkan om det inte finns svarta stenar och glödande kol. För att bota lite av besvikelsen gick vi på en skojig barnfilm på bio innan det var dags att bege oss till dom magiska Cooköarna.

På flygplatsen slog vi oss ner och började spana lite smått på killarna som satt mittemot. ”Jag tror att dom också ska till Cook, dom har en karta, vart fick dom den?!” Efter att ha tagit mod till oss och frågat var vi också ägare till samma fina karta, som det visade sig senare att den inte hjälpte oss ett smack då vi inte tittade vad som faktiskt stod på kartan.

Flygresan till Cook innebar att vi fick förmånen att uppleva måndagen den 18e april två gånger! Mycket märklig känsla. Flygresan från Cook innebar då förstås att vi aldrig någonsin fick vara med om allt fantastiskt som hände den 25e mars, då den dagen helt försvann.

På Cooköarna blev vi som vi nog tidigare erkänt osams med den lokala polisen, vi uppfann moppedansen och fick lära oss axeldansen av en nyfunnen vän. Jag fick också äran att lära ut konsten att snorkla till mina två flickor. På Cooköarna blev vi kända som ”the hitchhikers with a LOT of plastic bags”. Detta kom sig av att vi två gånger, av två olika men för varandra inte okända sällskap, plockades upp längs vägen och kördes hem.

Från Cook via Auckland hamnade vi i Bangkok där vi shoppade loss ett par dagar innan Anna tog sin backpack och satte sig på ett flyg hem. Anna började med att glömma att hon gett sin handväska till Kajsa och ställde sig i kön till säkerhetskontrollen. Vi var sen tvungna att övertala vakten om att släppa in Kajsa så hon kunde ge Anna väskan. Vi trodde vi skulle mötas upp på andra sidan, då Kajsa och jag skulle flyga vi också, men så blev det inte och vi fick inget ledsen långsamt farväl.

Lite övergivna och ensamma utan Anna tog vi oss till Khao Lak, som visade sig vara övergivet. Den vackra nationalparken jag skulle dyka i var stängd för säsongen och efter blott en natt tog vi samma skumpiga buss tillbaka ner till Phuket. Vi begav oss till områden med turistgaranti och fick när vi satt och glassade på en båt i strålande sol med 35 graders värme höra att det snöade hemma. Med en hel skopa skadeglädje log vi förnöjt och la oss tillrätta på soldäcket.

På Phi Phi Islands spenderade vi tiden på stranden. Vi gjorde ett svettigt misstag: att klättra upp till en utsiktsplats i solsken. Utsikten var som utlovat väldigt vacker, men ack så varmt det blev och herregud vilken träningsvärk! Via Krabi sjukhus åkte vi till Koh Tao där vi intet ont anande sov i den sista mjuka sängen på resan. Koh Tao var en underbar plats som jag nu sitter i lägenheten i Stockholm och längtar efter.

Vi begav oss sen till Koh Phangan för att personligen uppleva ”Full Moon Party” Dock måste jag erkänna att vi tappade party-andan på resan och trötta stupade i säng före klockan 2. Dagen efter lämnade vi strandlivet och började etappen ”tempel och ruiner”.

Vad som har hänt däremellan har vi varit ganska duktiga på att beskriva.

Just nu känner mig lite tom på insideinformation och får nog inse mina begränsningar och avsluta detta inlägg en annan dag.

 

Så, fortsättning följer!

ett sista inlagg sahar innan vi lamnar Thailand, avslutar resan och aker hem.

pa Koh Chang var vadret uselt, sa efter tva dagars massage, flera timmar internet, ganska god mat och en del bra shopping tog vi bat och buss tillbaka till Bangkok.

forsta dagen i Bangkok var i torsdags och med shoppingsuget brannandes i fingrarna tog vi oss direkt till
Bangkoks stora shoppingcenter MBK
mycket fint inhandlades redan forsta dagen och inte manga kilo till lamnades till kommande tre dagar.
pa fredagen tittade vi in pa Grand Palace of Emerald Buddha,
vilket aven jag tyckte var riktigt maktigt och intressant.
(forestall er da vad Kajsa tyckte..)
darifran tog vi bussen till MBK igen och handlade det vi inte hunnit dagen innan.

igar, lordags, akte vi till varldens storsta helgmarknad och fyndade allt mojligt
till var stora besvikelse var dock dom flesta kladesplaggen for sma nar vi kom hem,
och vi har insett att det ar dags att banta.
den har resan har inte varit sa bra for figuren, maste jag erkanna..
pa kvallen, the last night in Bangkok, drack vi nagra inte sa goda drinkar pa Khao San Road,
innan vi tacksamt stupade i sang for den sista natten i sana fruktansvarda sangar.

idag, lite bakfulla trots att gardagen endast innebar tva drinkar var,
tog vi aterigen bussen till MBK for att inhandla det allra allra sista som gick att proppa ner i vara fulla vaskor,
och gick sedan pa bio och sag Kung Fu Panda 2.

pa bion nadde kungadyrkan nya hojder da vi under tva minuter var tvungna att sta upp
och dyrka kungen genom att titta pa olika videoklipp av kungen och hans valgorande aktiviteter.
mycket markligt.

nu har vi en och en halv timme kvar innan det ar dags att dra vara rumpor till flygplatsen.
vi langtar efter kott och potatis, mjuka sangar, riktiga toaletter med toalettpapper, lakrits och
sa forstas alla dar hemma.

manana Suecia!

fran Hanoi tog vi flyget till Bangkok dar vi efter nagra timmars vantande hoppade pa ett tag till Chiang Mai
denna tagresa tog hela 15 timmar, men vi blev positivt overraskade da taget faktiskt var riktigt bekvamt! :)
inte alls som minivanen i Vietnam vill saga..
vi sov sott pa ganska mjuka sangar och vaknade utvilade upp i norra Thailands djungel

I Chiang Mai akte vi pa en elfanttur
vi fick rida (utan stolar) pa gigantiska elefanter ute i djungeln, vi fick bada vara kara elefanter och aven mata dom forstas
det var roligt men innebar ocksa att vi fick svart att sitta och ga normalt pga traningsvark i ett antal dagar
det trakiga med just det foretag vi valde var att elefanterna var trotta, fastspanda och tvingades gora konster

vi tog oss aven ut i djungeln for att klattra i trad, fira oss ned for samma trad och aka linbana mellan alla traden
50 meter upp i luften var detta ganska laskigt, men ocksa roligt och vi tog oss igenom med hedern i behall
(det var tveksamt om jag skulle klara mig ett tag da jag for andra gangen blivit sjuk)

i Chiang Mai strosade vi runt pa mysiga gator, bland vackra tempel och tokiga hundar
vi blev attackerade (inte sa farligt som det later men riktigt hemskt) inne pa ett tempelomrade av nagra revirskyddande hundar
men vi overlevde aven detta

fran Chiang Mai tog vi 25 timmar tag, buss och bat till Koh Chang
dar ar vi alltsa nu

vi skriver mer snart och om en vecka ar vi hemma!

om ni trodde att det var fysiskt omojligt att klamma in tva testosteronstinna amerikanare, en finlandsk vietnames, en fransk famlj pa fem personer, en asiatisk familj bestaende av fem personer likasa, en fullpackad uruguayan, tva guider, en hollandare som atit nagra munkar for mycket, en uppkaftig tjej fran Chile, fyra franska grabbar med vaskor stora som bankomater och tre svenska brudar tillsammans med hela sallskapets bagage i en minivan, da ar det dags att tanka om.
det ar mojligt.
vad som ar i princip fysisikt omojligt dock ar att overleva fyra timmar pa daliga vagar med dalig airconditioning i nyss namnda minivan.
men det ar ocksa mojligt.


kryssningen i Halong Bay var valdigt bra,
baten var sprillans ny och vi fick mojligheten att testa den till samma pris som en annan bat vi tidigare tittat pa.
vadret var riktigt bra, mat fick vi i mangder.. sangarna var stenharda men rummet fint for ovrigt.
vi langtar hem till vara egna mjuka sangar..


vi har tagit ett nagot sorgset farval till var uruguayanske kompis som flyger vidare till Europa
mesta sorgen i farvalet bidrog jag med,
da jag verkligen kommer sakna min privata spansklarare
med stor stolthet och mycket egoism kan jag saga att jag dom senaste tre veckorna varit tresprakig
min spanska ar nog lite knagglig, men jag kan absolut diskutera manga olika amnen.


imorgon flyger vi till bangkok for att ta taget till norra Thailand,
narmare bestamt Chiang Mai,
for att rida elefanter i nagra dagar
spannande :)

vi ses snart!

hej vad tiden flyger!

vi lamnade glatt landet Kambodja bakom oss for ungefar en vecka sen
i Siem Reap utforskade vi gamla ruiner till Kajsas stora gladje
visst ar det haftigt, men jag har inte riktigt samma intresse..
men for den som ar intresserad ar ruinerna runt Angkor Wat valdigt imponerande

sista dagen i Siem Reap drabbades dock jag och var reskompis fran Uruguay av nan taskig bakterie
som slog ut oss ett par dagar
det var val pa tiden att jag blev sjuk kan jag tanka mig,
men Kajsa da?!?! ;)

att sitta pa en skumpig buss i Kambodja i sex timmar nar man ar magsjuk ar inget jag kan rekommendera, for ovrigt


fran Phnom Phen i Kambodja forfattade vi vart senaste inlagg
dar gick mesta tiden at till att ma daligt om jag ska vara arlig,
men staden hade inte sa mycket annat att erbjuda heller
vi tog en tuktuk till Choeng Euk killing fields dar vi fick lara oss om Roda Khmererna
och massmorden i Kambodja
vi fick ocksa for evigt inpratat pa nathinnan hur 8000 stycken dodskallar ser ut nar dom ligger samlade..

inte sa valdigt imponerade av regnet och folket i Kambodja tog vi bussen over till Ho Chi Minh City i Vietnam
besoket borjade daligt da taxichaufforen korde runt oss flera kvarter med en falsk taxameter,
det blev en dyr historia..
malet med visiten i Ho Chi Mihn City var att besoka Cu Chi Tunnlarna,
dar vietnameserna gomde sig for amerikanerna under Vietnamkriget.
256 km tunnlar under marken, knappt 60 cm breda och 1-1,3 meter hoga.
mycket laskigt att kravla sig igenom.

i Ho Chi Minh hittade vi ett mysigt cafe dar var van lekte magiker for personalen
tror vi blev omtyckta dar faktiskt, till skillnad fran annars.
personal pa restauranger och cafeer brukar tycka att en viss kille i vart sallskap kranglar lite mycket vid bestallningarna.. ;)

vidare bar farden till Mui Ne, dar vi mottes av tomma gator och regn
vi bokade in oss pa en "tur" (en jeep styrd av en vietnamesisk man som inte pratade engelska alls)
till nagra sanddynor
dessa var faktiskt ganska imponerande och vi roade oss med att sandboarda ner i sand som aldrig verkar ta slut
det jobbiga var att nar man val kommit ner sa var man tvungen att ta sig upp igen.
klockan fem pa morgonen nar man ar trott ar det valdigt jobbigt att hasa sig upp for enorma mangder sand.
men det var roligt.
vi fick ocksa se en flod som lopte i ett ganska fantastiskt landskap med rod och vit lera blandat med vackert buskage

det ar haftigt har i asien att naturen vaxlar sa dant
ena sekunden kan man sta i djungeln och titta pa elefanter och ruiner,
for att nasta sekund komma pa sig sjalv med hakan i backen stirrandes ut pa det oandliga blaa vattnet
eller varfor inte dom vita sanddynorna, de hoga bergen eller de imponerande klippformationerna som finns overallt


fran Mui Ne vantade "the train of pain" fast i bussformat
nastan 17 timmar spenderade vi pa en buss, av visserligen hogre kvalitet an bussarna i Thailand,
men fortfarande trangt sa in i norden.
pa denna mardromsresa blev jag av med min kanske inte sa jattekara Mp3-spelare
(vilket jag ser som en fullgod anledning till att kopa en sprillans ny i bangkok om nan vecka..)

vi anlande i Hoi An tidig morgon, hittade efter lite letande ett fint hotell med lyxfrukost och pool,
och vi tog oss till stranden efter nagra veckors torka
Hoi An tyckte vi valdigt bra om, en mysig stad med gamla hus overallt, en flod som rinner genom stadskarnan
och sa stranden forstas :)
i Hoi An foll vi for frestelsen, eller nej vanta, bara jag.. att skraddarsy en klanning
nu ar jag agare till en morkrosa kreation sydd helt enligt mina onskemal och matt
perfekt!
och for knappt 240 kr ( hade kunnat komma undan billigare, men jag tyckte att den flitiga lilla vietnamesen var vard pengarna)
Kajsa och jag insag till var stora gladje ocksa att alla dom skor vi sett langs gatorna inte bara var vanliga skor
utan skor som man ocksa kunde fa precis hur man ville, i vilken farg som helst..
ja precis som man onskade :)
vi kom ut ur butiken med tva skraddarsydda skor, hor och hapna, bara TVA?!
var..
ett par platta och ett par med klack, helt efter matten pa vara fotter och med utvalda tyger och farger.

nu ar vi efter en kort flygresa i Hanoi,
och imorgon vantar Halong Bay ombord pa baten Galaxy Cruise.


som ett sista tillagg vill jag tala om att Kajsa, som ar saaaa trott pa studier att hon vill krakas,
har bestamt sig for att lasa nan kurs i spanska snart. :)

kramar pa er allihop,
vi ses om nagra veckor!