inside information - nu avslöjar vi ALLT (nästan) del 2
ja då jag tappade farten och koncentrationen när jag författade mitt senaste inlägg kommer nu här del 2 efter lite väntan.
På Koh Tao upplevde vi mer än det jag hade ork att berätta om senast.
Vi drack vår första bucket på Koh Tao, något som liksom hör själva resandet till när man är i Thailand.
Dock måste jag erkänna att det är svårt att hitta en god bucket.
För er som inte själva rest i Thailand kan jag tala om att en bucket är som det låter;
en hink. Fylld med alkohol då vill säga.
På Koh Tao kom vi (eller snarare kanske Kajsa) till insikten om varför geckoödlor heter just geckoödlor.
Vår argentinske reskompis visade nämligen upp en ödla som utstötte ett ljud som lät precis som om han sa gecko.
En erfarenhet rikare gick jag efter en lång dag med läskig moppeåkning på massage.
Jag bad om en halvtimmes oljemassage på rygg och axlar,
men kommunikationen nådde en ny bottennivå och jag fick istället en timmes Thaimassage.
För er som aldrig testat Thaimassage vill jag bara säga: gör inte det.
'
Efter Koh Tao och Koh Phangan åkte vi via Hua Hin och Bangkok till Kambodja.
Jag gick emot allt vad min hjärna sa mig och vi bokade våra biljetter på Khao San Road i Bangkok.
Det slutade med att vi fruktansvärt ihopträngda fick åka minibuss..
För att sedan bli avkastade, vilket inte alls vart vårt fel.
Jag hade bara bestämt mig för att jag inte tänkte betala mer för visumet till Kambodja än vad det egentligen kostade. Jag visste också att jag inte behövde visum förrän jag faktiskt var ute ur Thailand.
Detta hade dock chauffören väldigt svårt att acceptera och vi blev avslängda vid gränsen till Kambodja.
Vilket också innebar att vi fick betala bussbiljett därifrån till Siem Reap igen.
I Siem Reap upptäckte vi att Kajsa är en vampyr, hon suger och spyr.
Nej inte riktigt så men efter värme och sol hade Kajsa en vampyrliknande figur på ryggen.
Formad av svett.
För att hämnas för detta, fast det var nog inte Kajsas fel egentligen, blev som sagt jag och vår uruguayanske kompis magsjuka i Phnom Phen.
Kajsa kommer in i vårt rum, vänder i dörren under förevändningen att "det luktar verkligen barnbajs här inne"
Så sant som det var sagt.
Vidare till Ho Chi Minh City i Vietnam.
Där började vi turen med att bli fullkomligt blåsta av en taxichaufför som tog 15 dollar för en resa som dagen därpå i en ärlig taxibil kostade 0,57 dollar..
Inte helt nöjda med staden begav vi oss till MuiNe för att mötas av tomma gator och regn.
I MuiNe slog det oss hur extremt dålig kondition vi har, när vi hasade oss upp för sanddynor, flåsandes som om vi hade gått flera mil i uppförsbacke.
Efter 17 timmar på en trång buss befann vi oss i Hoi An, en oerhört mysig liten stad.
Vi bodde lyxigt, åkte moppe och var tacksamma över det faktum att vi hade en kille i resesällskapet.
Det, trodde vi, skulle hindra oss från att shoppa upp hela reskassan.
Som ni redan vet, hjälpte det inte..
Vi kryssade bland vackra öar utanför Hanoi och beundrade utsikten.
Jag tog också chansen att hoppa ner i det utmärkt ljumna vattnet.
Mätta och belåtna och ganska nöjda efter flera incidenter av personalen på båten som vi ganska gott trots stenhårda sängar.
Minibuss-resan tillbaka till Hanoi har jag beskrivit tidigare, ingen höjdarhistoria!
Vi tog oss trots förmaningar och protester med tåg till Chiang Mai i norra Thailand.
Varför vi skulle åka tåg för när det tog flera timmar längre än bussen som dessutom var mycket billigare var det ingen som förstod. Dock sov vi bättre än på länge på tåget och var nöjda med vårt beslut.
Den stackare som dock rökte på det rökfria tåget låg risigt till i några timmar,
men då jag, trots att jag letat länge, aldrig hittade människan bakom brottet, fick jag se mig besegrad.
Efter linbaneäventyr och elefantridning tog vi oss till Koh Chang i förhoppning om att kunna leva ö-liv dom sista dagarna.
Vi fick dock nöja oss med massage, den fulaste manikyren och ögonbrynsfärgningen i våra liv, en toa som inte gick att spola i, en gigantisk groda i badrummet och en förträffligt bra dansk restaurang där vi käkade köttbullar och kokt potatis.
Grodan i vårt badrum föranledde en liten rolig händelse.
Vi hade konstaterat att den var död och gett oss ut för att äta, men när vi i godan ro kom hem igen upptäckte vi att grodan hade bytt hörn i badrummet.
Lite rädd för den enorma varelsen försökte jag be personalen om hjälp.
Med obefintliga engelskakunskaper visade det sig lite svårt att förklara vad en groda var för något,
trots fina försök till charader från min sida.
Tjejen följde efter mig, himlandes med ögonen, med en flaska insektspray i handen.
När hon förstod vad hon hade att göra med, gick hon ut och hämtade sin mamma som fick lyfta ut den stackars krabaten.
Efter Koh Chang var det dags för shopping i Bangkok och shoppade gjorde vi till begäret inte sög i magen eller brände i fingrarna längre.
Vi kom hem, nästan mer packade än dom vietnamesiska mopederna och insåg till vår stora förfäran att det inte alls var varmt hemma i Sverige.
Men nu har ju det gått över i alla fall.
Detta har varit våran resa i stora drag, hoppas ni haft nöje av att följa oss.
Vi har åtminstone haft stor glädje av att vara ute på den här resan.
Så tills nästa gång, ha det så bra kära läsare!
Kramar från Linette (och Kajsa)
På Koh Tao upplevde vi mer än det jag hade ork att berätta om senast.
Vi drack vår första bucket på Koh Tao, något som liksom hör själva resandet till när man är i Thailand.
Dock måste jag erkänna att det är svårt att hitta en god bucket.
För er som inte själva rest i Thailand kan jag tala om att en bucket är som det låter;
en hink. Fylld med alkohol då vill säga.
På Koh Tao kom vi (eller snarare kanske Kajsa) till insikten om varför geckoödlor heter just geckoödlor.
Vår argentinske reskompis visade nämligen upp en ödla som utstötte ett ljud som lät precis som om han sa gecko.
En erfarenhet rikare gick jag efter en lång dag med läskig moppeåkning på massage.
Jag bad om en halvtimmes oljemassage på rygg och axlar,
men kommunikationen nådde en ny bottennivå och jag fick istället en timmes Thaimassage.
För er som aldrig testat Thaimassage vill jag bara säga: gör inte det.
'
Efter Koh Tao och Koh Phangan åkte vi via Hua Hin och Bangkok till Kambodja.
Jag gick emot allt vad min hjärna sa mig och vi bokade våra biljetter på Khao San Road i Bangkok.
Det slutade med att vi fruktansvärt ihopträngda fick åka minibuss..
För att sedan bli avkastade, vilket inte alls vart vårt fel.
Jag hade bara bestämt mig för att jag inte tänkte betala mer för visumet till Kambodja än vad det egentligen kostade. Jag visste också att jag inte behövde visum förrän jag faktiskt var ute ur Thailand.
Detta hade dock chauffören väldigt svårt att acceptera och vi blev avslängda vid gränsen till Kambodja.
Vilket också innebar att vi fick betala bussbiljett därifrån till Siem Reap igen.
I Siem Reap upptäckte vi att Kajsa är en vampyr, hon suger och spyr.
Nej inte riktigt så men efter värme och sol hade Kajsa en vampyrliknande figur på ryggen.
Formad av svett.
För att hämnas för detta, fast det var nog inte Kajsas fel egentligen, blev som sagt jag och vår uruguayanske kompis magsjuka i Phnom Phen.
Kajsa kommer in i vårt rum, vänder i dörren under förevändningen att "det luktar verkligen barnbajs här inne"
Så sant som det var sagt.
Vidare till Ho Chi Minh City i Vietnam.
Där började vi turen med att bli fullkomligt blåsta av en taxichaufför som tog 15 dollar för en resa som dagen därpå i en ärlig taxibil kostade 0,57 dollar..
Inte helt nöjda med staden begav vi oss till MuiNe för att mötas av tomma gator och regn.
I MuiNe slog det oss hur extremt dålig kondition vi har, när vi hasade oss upp för sanddynor, flåsandes som om vi hade gått flera mil i uppförsbacke.
Efter 17 timmar på en trång buss befann vi oss i Hoi An, en oerhört mysig liten stad.
Vi bodde lyxigt, åkte moppe och var tacksamma över det faktum att vi hade en kille i resesällskapet.
Det, trodde vi, skulle hindra oss från att shoppa upp hela reskassan.
Som ni redan vet, hjälpte det inte..
Vi kryssade bland vackra öar utanför Hanoi och beundrade utsikten.
Jag tog också chansen att hoppa ner i det utmärkt ljumna vattnet.
Mätta och belåtna och ganska nöjda efter flera incidenter av personalen på båten som vi ganska gott trots stenhårda sängar.
Minibuss-resan tillbaka till Hanoi har jag beskrivit tidigare, ingen höjdarhistoria!
Vi tog oss trots förmaningar och protester med tåg till Chiang Mai i norra Thailand.
Varför vi skulle åka tåg för när det tog flera timmar längre än bussen som dessutom var mycket billigare var det ingen som förstod. Dock sov vi bättre än på länge på tåget och var nöjda med vårt beslut.
Den stackare som dock rökte på det rökfria tåget låg risigt till i några timmar,
men då jag, trots att jag letat länge, aldrig hittade människan bakom brottet, fick jag se mig besegrad.
Efter linbaneäventyr och elefantridning tog vi oss till Koh Chang i förhoppning om att kunna leva ö-liv dom sista dagarna.
Vi fick dock nöja oss med massage, den fulaste manikyren och ögonbrynsfärgningen i våra liv, en toa som inte gick att spola i, en gigantisk groda i badrummet och en förträffligt bra dansk restaurang där vi käkade köttbullar och kokt potatis.
Grodan i vårt badrum föranledde en liten rolig händelse.
Vi hade konstaterat att den var död och gett oss ut för att äta, men när vi i godan ro kom hem igen upptäckte vi att grodan hade bytt hörn i badrummet.
Lite rädd för den enorma varelsen försökte jag be personalen om hjälp.
Med obefintliga engelskakunskaper visade det sig lite svårt att förklara vad en groda var för något,
trots fina försök till charader från min sida.
Tjejen följde efter mig, himlandes med ögonen, med en flaska insektspray i handen.
När hon förstod vad hon hade att göra med, gick hon ut och hämtade sin mamma som fick lyfta ut den stackars krabaten.
Efter Koh Chang var det dags för shopping i Bangkok och shoppade gjorde vi till begäret inte sög i magen eller brände i fingrarna längre.
Vi kom hem, nästan mer packade än dom vietnamesiska mopederna och insåg till vår stora förfäran att det inte alls var varmt hemma i Sverige.
Men nu har ju det gått över i alla fall.
Detta har varit våran resa i stora drag, hoppas ni haft nöje av att följa oss.
Vi har åtminstone haft stor glädje av att vara ute på den här resan.
Så tills nästa gång, ha det så bra kära läsare!
Kramar från Linette (och Kajsa)
Kommentarer
Trackback